Boken ”Förintelsens barn” av Margit Silberstein. Recension av Kerstin Boo-Lindell
Margit Silberstein är en svensk journalist, som förutom arbete på tidningar, SR, SVT även skrivit böcker.
Boken Förintelsens barn är en av dem.
I sin bok berättar Margit om sin barndom, uppväxt och glimtar av sitt vuxna liv. Hon växte upp på 1950-
talet i Norrköping, som första barnet till två hårt arbetande, familjekära människor. Det kunde vara en
beskrivning av vilken familj som helst. Var den inte det? Nej! Hennes föräldrar, Ernst Jakob och Ili
Channe Silberstein, hade svåra upplevelser som en tung ryggsäck med sig i livet. De hade överlevt
Förintelsen.
Förintelsens barn handlar inte främst om dem som mördades, förintades, utan om två av dem som blev
kvar och om deras barn, Margit och Willy. Hur Margit, som är äldst, växte upp med mammans berättelser
om alla släktingar som inte längre fanns, som det inte ens fanns några foton på. Den intensiva längtan hon
hade efter dem. Hon hade ju dessutom fått samma namn som en av mammans systrar. När hon satt
tillsammans med sin mamma som arbetade vid symaskinen, sög hon också i sig mammans berättelser om
Auschwitz. Det gjorde att Margit präglades av berättelserna. Pappans tystnad var däremot total. Han
orkade inte berätta, men hade ett foto på sin älskade yngre syster och på sin mor.
Margit berättar också i sin bok om hur det var att växa upp som judinna och svensk i skola, bland
kamrater och samhälle. Vidare hur det var att frigöra sig, bli vuxen och vara svensk judinna som vuxen.
Hon har bevisligen klarat av att få ihop den ekvationen.
...........
I Förintelsens barn berättar Margit Silberstein med ett enkelt språk, lugnt och sakligt familjens och sin
historia i dåtid. Vi får också följa med Margit in i nutid. Hennes berättelse bär på sorg. Som läsare tåras
ögonen mer än en gång under läsningen. Men hon delar också med sig av glädjeämnen och har förmåga
att med humor lyfta fram vissa situationer.
Boken är läsvärd och jag vill varmt rekommendera den.

Kerstin Boo-Lindell recenserar boken ”En låda apelsiner” av Jackie Jakubowski
Jackie Jakubowski var journalist och författare, född i Polen 1951 (-2000). ”En låda apelsiner”, är boken
som i huvudsak handlar om honom, hans barndom och tidiga ungdom. Men bit för bit får läsaren också
möta föräldrarnas historia. Boken följer inte en kronologisk ordning, men den hålls ändå ihop av
ramberättelsen, där Jackie är huvudpersonen.
Berättelsen om Jackie tar sin början när han är omkring sex år. Han är ett ensambarn som lever med bara
en förälder: den begåvade skräddaren Stanislav Jakubowski. På grund av hans yrkesskicklighet har de det
ganska bra. Men när någon frågar Jackie om hans mor sluter han sig och vill inte prata om henne. Hon har lämnat honom och han är rädd ibland att hans far också ska försvinna. Det är ju bara de två i Polen. Där finns ingen släkt.
Jackie förstår tidigt i sitt liv att han är annorlunda. Det är inte helt enkelt att var jude i Polen, trots att
Förintelsen ligger nära i tid. Många föraktar judar, något han får känna av även från vuxna. Där finns
bland andra lägerledaren som särbehandlar och mobbar honom. Men den varmhjärtade kristna Halina är
hans raka motsats. Hon älskar Jackie som vore han hennes egen son.
I stort sett trivs han med livet. Han är studiebegåvad, något som leder till att han blir antagen till Tekniska högskolan och planerar för en framtid i Polen. Men planerna förändras, eftersom det på grund av politiska skäl blev svårt för judar att stanna i hemlandet. År 1970, när Jackie är 19 år lämnar han och hans sjuke far Polen, liksom många andra judar, och kommer som flyktingar till Sverige. Där får han uppleva en stor sorg, men också något positivt: Han får en viktig pusselbit till sin och sin familjs historia.
.........................................................
”En låda apelsiner” är en varm, ömsint och finkänsligt framställd berättelse om den lille pojken och den
unge mannen Jackie. Det är omöjligt att inte bli berörd.

Recension av filmen "The zone of interest", Kesrtin Boo-Lindell

Den nionde februari hade filmen "The zone of interest" Sverigepremiär. Den handlar om lägerkommendanten Rudolf Höss idylliska och bekväma liv med familjen bara ett stenkast från lägret i Auschwitz.

Det är en psykologiskt uppbyggd film där inget visas inifrån lägret, men man hör hårda röster, hundskall och skott. Det stiger rök från höga skorstenar och den drar in över familjen Höss hus och trädgård så att man småhostar, till och med Höss själv känner av det. På nätterna ser man på håll hur elden flammar så stark att den lyser upp sovrummen.

Bilden av Höss är den av en dubbelnatur, en psykopat. Han är den perfekte familjefadern som kan lyssna på sin fru, som tröstar och läser godnattsagor för sina barn. Men han är också den kallt beräknande person som driver lägret som en fabrik för att den ska bli så effektiv som möjligt. Han drar sig inte heller för att utnyttja en flicka från lägret i husets källare.

Filmen är sevärd. Den hjälper till att få en inblick i hur Höss, hans fru med flera ledare i Nazityskland tänkte. Men att förstå dem är omöjligt.

Vecka 9 visas filmen både på Filmstaden och på Folkets bio.

Massakern på musikfestivalen

På SVT play visas en dokumentär som med hjälp av material som musikfestivalens besökare filmade med sina mobiler berättar om vad som hände ungdomarna från festivalen det mörka datumet 231007. Även filmer från Hamas visas. En mycket sevärd dokumentär på 51 minuter. Varning för otäcka

bilder. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

"Utsuddade spår" och "Okänt hot"av Dror Mishani
Dror Mishani är en israelisk översättare och litteraturvetare som även skriver kriminalromaner. Utsuddade spår är den
första delen i en serie om kommissarie Avraham Avraham och
publicerades på hebreiska 2011. Den har översatts till över 15
språk och kom ut på svenska 2013. Den blev vald till bästa
svenska översatta kriminalroman med motiveringen - "Ett
intensivt engagerande familjedrama i lågmäld ton".
Boken handlar om tonårspojken Ofer som försvinner spårlöst
från ett lugnt förortsområde utanför Tel Aviv. Det finns ingen
synbar förklaring till hans försvinnande och inga som helst
spår. Kommissarie Avraham får fallet på sitt bord.
Nästa del i serien, "Okänt hot", kom ut på svenska 2014. En
sprängladdning hittas i en väska nära ett daghem i en förort
till Tel Aviv. Några timmar senare mottar polisen ett hot. Det
visar sig bara vara början på något mycket större och mer
skrämmande. Kriminalkommissarie Avraham får uppdraget
att leda utredningsarbetet.

................................................................................................-

Vad dina ögon såg, av Snezana Bozinovska

Boken ”Vad dina ögon såg”, är den sanna berättelsen om de polskjudiska ungdomarna Ester och Leon
som växte upp under andra världskrigets fasor. De överlevde flera förintelseläger mot alla odds. Leon
förlorade sina anhöriga under Nazitysklands judeförföljelser, medan Ester fick behålla två syskon.
Efter kriget träffades Ester och Leon i Borås, gifte sig och bildade familj. De beslutade sig för att inte leva
i det gamla utan att se framåt och gå vidare i sitt nya hemland Sverige. Något som de lyckades med.
Därför har denna bok trots de mörka partierna även ett ljus över sig.
Det är journalisten Snezana Bozinovska som intervjuat Ester och Leon och sedan skrivit ner deras
berättelse.
.............................................

Kanske jude, av Lena Glaser

Boken ”Kanske jude” är skriven av Lena Glaser, avdelningschef på Svenska Filminstitutet.
Den handlar om Lenas funderingar kring sin pappa Heinz som 1939 kom till Sverige,14 år gammal,
genom en organisation som hjälpte judiska ungdomar att lämna Nazityskland. Hans familj mördades i
Förintelsen.
Heinz pratade aldrig med sina barn om sin familj eller om judendomen med sina barn. Mötet med Kate
Wacz, överlevare, fick Lena att ta tag i och börja undersöka sin pappas historia.
Lena ställer sig också frågan i boken om hon själv är jude. Frågan har genomsyrat hennes liv.